Först av allt skulle jag vilja organisera mina tankar. Men det blir omöjligt så fort jag försöker tänka på något mer än ett väldigt specifikt och avgränsat ämne. Jag tänker på livet och organismer som välutvecklad organisation och invecklat samarbete som alla inblandade tjänar på. Men det är mest en abstrakt liknelse, en bild som jag tycker om att tänka på men som kanske inte ger så mycket mer än ett tillfälligt upphetsat pulsslag, eftersom jag är naturvetare och cellspirituell och går loss på förenklade förklaringsmodeller av den komplicerade naturen.
Men den viktigaste organisationen måste väl ändå vara vårt gemensamma samhällsbygge? Därför att vi alla föds in i och växer upp med olika förutsättningar och under varierande omständigheter. Därför att jag ibland är så full av idéer, inspiration och energi, med så stor kapacitet att sprida kärlek och glädje och producera för allmännyttan. Därför att jag ibland går in i väggen, tappar hoppet, blir vräkt, börjar knarka, stjäl en bilstereo och blir beroende av din välvilja att skänka mig en slant för att jag alls ska få nåt att äta i kväll.
Det är så enkelt och så nära. Jag behöver inte gå längre än till mig själv för att fatta. Att det är det som hela den här stora organisationen är till för. Att vi ska ta hand om varandra. För när skolor delas upp i bra och dåliga barn, och bara vissa har råd med egen bostad så slutar det alltid med att jag stjäl min egen bilstereo och det blir en lång, tråkig resa utan musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar