flätar mig långsamt fram. i vägdiket slingrar gula plaströr omkring som långa, sällskapssjuka snokar och byggjobbarna som för länge sedan gnuggat sömnen ur ögonen rör sig med reflexprydda lemmar och röda hjälmar mot en ovanligt vacker morgonrodnad.
tänker att åtta timmar om dan, plus två timmars pendling, fem dar i veckan är ett hårt liv. men jag hinner läsa ut en bok på ett par dar och sticka en mössa på knappt en vecka. vad mer kan man egentligen begära?