Att svänga av, styra bort från ekologisk isolering och systemkollaps. Att byta konsumera mot existera. Kanske går vägen via kunskap. Runt omkring mig, från utsidan, nås jag av budskapet att jag ska handla. Köpa varor så att mina ekonomiska medel, och makten som den innebär, ska koncentreras hos några utvalda få. Vi låter det fortsätta, fastän vi vet vad priset för vår konsumtion är. Vi känner doften av den i luften när vi korsar gatan för att handla mjölk. Den dras ner i de nyfödda barnens späda lungor. Vi kan mäta halten av den i mörkbrun mulljord. Vi kan sila fram nanopartiklar av den i havsvatten. Men den vetskapen räcker inte. Det finns annan kunskap också. Den som sitter i händerna. Jag tror inte att vägen går via prepping — att koncentrera sig på att klara sig själv och rädda sitt eget skinn. Vi överlever genom att samarbeta. Det är det som är vår framgångsrika strategi. De kompetenta händerna är många. I dem vilar kunskapen att göra och att förändra.
