krutspår och farligt torra händer

Knästrumporna tar aldrig slut, och det är skönt! Reser med stickningen i handväskan och upptäcker att det går bra att ta med sig trästickorna på flyget, till och med till New York! Sen fastnar jag ändå i tullen och blir hänvisad in till det där rummet på sidan om, men den 2 meter långa, bredaxlade tulltjänstemannen på andra sidan (hans sida av golvet är redan cirka en halvmeter högre så att han, oavsett kroppslängd, alltid kan titta ner på mig) berättar att det beror på att datorn inte kunnat läsa av mina fingeravtryck eftersom jag har så torra händer:
-Next time you fly, make sure you bring some moisturizer, ma'am.
På flygplatsen i Kalifornien blir jag utplockad ur kön till säkerhetsgenomgången av en lika lång och bredaxlad tulltjänsteman som torkar av mina handflator med en liten pappersduk som han sedan stoppar in i en avläsare som långsamt tickar fram ett OK. Det är för att titta efter krutspår, får jag reda på av mannen bakom mig efter att den bistra tulltjänstemannen viftat bort min fråga och pekat mig tillbaka till kön. Krutspår och farligt torra händer alltså, men strumpstickorna ligger säkert kvar i handväskan.