27 augusti 2011
Först kom handen
Vanten klättrar långsamt upp för handen. Stor och stark och med åren alltmer ådrig. Den tycker själv att lederna är för knotiga. Handen kan. Snickra, måla, paddla, styra, ställa, laga. Och sen igen. Vacker hand under vante. Två trådar tvinnar långsamt fram och vanten blir grön. Men först kom handen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar