tankar om provlappen

Att tvivla är att aldrig komma fram, att ständigt börja om på nytt eller att inte ens våga starta. Kanske är det därför som jag aldrig vill sticka provlappar. I stickningen kör jag på, full fart utan att fundera på om jag verkligen kan, vill eller vågar. Efter vägen brukar det gå bra att lägga till eller ta ifrån. Att alltid sticka klart. Det går alltid att sticka en till. Önskade jag mig bara en sak så vore det samma mod i verkligheten.