en hommage aux êtres unicellulaires

krisberedskapsmyndigheten

igår skrev jag tenta, och blev av med min mobil på biblioteket. det kändes som fel ställe att bli bestulen på. lite jobbigt först, men sen ganska skönt och till och med lite roligt. nu lever jag som jag gjorde på högstadiet, bestämmer träff med någon och dyker sen verkligen upp vid den tiden. det finns något skönt över ospontaniteten, över att slippa vara flexibel. man använder den där lilla telefonen till så mycket! utan tv och med en stereo med opålitlig klockradio blir det svårt att komma upp på morgonen så jag köpte en väckarklocka på classeohlson.
idag när jag kom hem hade jag fått en handbok ifrån krisberedskapsmyndigheten. du har väl bunkrat upp med konserver för åtminstone en veckas behov? du har väl en batteridriven radio hemma, och extra batterier? du har väl formulerat en enkel handlingsplan för ditt hushåll i händelse av kris? verklighetstrogna scenarion målas upp om ett sverige som drabbas av isstorm, terrorister eller en dödlig epedemi. jag blev skitskraj.
nu sitter jag här i köket och tittar ut över en snöstormig parkering. där borta till vänster passerar något slags räddningsfordon mycket långsamt, det är nog halt, och där blinkar en plogmaskin omkring med gult sken. här inne bakom mina fönster blåser det så att julkulorna i gardinstången gungar helt galna och jag tänker att just nu skulle det inte vara så dumt med en liten mobil ändå.

galenveckan

det har varit en galen, läskig och overklig vecka som inkluderat civila polisbilar, plötsligt samboskap och förvirring. nu verkar det sig som om det löser sig, och alla i historien mår bra. dessutom avslutades veckan med att mor fyllde 60! slutet gott allting gott.

fjäll

klaustrofobi

ingen vanlig dag...

...för idag är storebrors födelsedag!

hyll-söndag

min far föddes med tummen precis där den ska sitta. en gång byggde han en laggård alldeles själv. vi andra hjälpte ju till förstås. min mor är också ganska händig. jag hade sett fram emot dagen när det var dags att börja spika upp panelen på övervåningen. planka mot planka tills hela träskelettet var täckt. tanken var så tillfredsställande och påminde mig på något sätt om att göra pärlhalsband. små oanvändbara enheter blir en helt ny grej. massa plank blir vägg. besvikelsen var enorm, och det slutade med att hammaren for långt åt gärsgårn när sjutumsspiken inte var så fjädelätt att hammra in som jag föreställt mig. det var inte som att pärla halsband, och det gick defenitivt inte på ett nafs. jag fick hjälpa till att måla panelen sen. det blev bra.

i söndags hade jag och far hyllbyggardag. mer funktion än design. perfekt blev den.

färskstickat

fyra nyanser utav brunt senare. definitivt nya favvomössan. filmen var bra också.

utan hjärna

Jag tänkte plugga men det slutar med att jag sitter och ritar encelliga mikroorganismer: amöbor, ciliater och dinoflagelater. Jag läser cellbiologi just nu och jag kan inte undgå att fundera över varför hjärnan alls har uppstått genom evolutionen. Cellen i sig själv är så smart och automagisk att hjärnan verkar överflödig.

rosa toner

jag har investerat i en mp3-spelare, och i helgen fick den ett skyddande fodral. jag förstår mig inte på dom där öronpropparna som man får med, dom är ju så stora att dom bara ploppar ut. öronproppar med hörselapparats-liknande hölje i knallgult är bra, då sitter dom kvar!

på väggen i trondheim

den demoniska kaninen från donnie darko och ett litet påbud om hur man bör leva.

fegt

DN idag:

"Över 1.011 människor i Libanon har förlorat sina liv till följd av kriget. Samtidigt har 118 israeler, de flesta soldater, dödats, enligt de färskaste siffrorna från Reuters."
Är det onödigt att ens spekulera om några av de 1011 libaneserna inte var civila?


"På den diplomatiska fronten går arbetet med att utarbeta en FN-resolution vidare. Enligt diplomatiska källor kan en omröstning om en eventuell resolution, för att stoppa striderna, tidigast ske på fredag i säkerhetsrådet."
Världen är för feg.

függlar

på natten är slottskogen ett paradis för fåglarna:

tillskott i fågeleldoradot:

träd på tröja

bättre som idé än som resultat. nästa gång ska jag sy på ett material som inte stretchar och sy i mönstret flera gånger så att det syns tydligare.

hälsan

händer

på ryggen har jag snowboardväskan, den är större än vad jag är. jackan är stor på snowboardmanér, mössan nerdragen över öronen och händerna dolda i tumvantar. jag halar upp pengar för en hel biljett, han tar betalt för en halv. det var sju år sedan jag passerade den gränsen. det måste vara för att han inte ser mina händer.
min näsa är liten och rak, munnen rund och röd och tandraden rät och vit. mina runda äppelkinder är alltid käckt rosiga, som om jag precis kommit in efter en dag av lek. små rynkor har börjat krypa fram i ögonvråna men de syns inte så väl på normalt konversations-avstånd. det enda som uppenbart avslöjar min rätta ålder är detsamma som slår ett stort hål på min fasad av kokett storstadskvinna med polerade kanter: mina händer.
mina händer förflyttar mig direkt från mjuk mö à la 2000-tal till bastant matt-tvätterska i sent 1800-tal. de är stora, konstant rödlätta och ådriga. alltid finns där ett sår eller några valkar. naglarna är korta och ett par fingerspetsar döljs ofta under plåster för att skydda trasiga nagelband. jag gillar mina händer.
i en tid av antirynk-krämer och dag-krämer och natt-krämer och ögon-krämer och skicka- mig-direkt-till-slakteriet-om-jag-någonsin-ser-så-mycket-som-en-dag-äldre-ut-än-25, känns det skönt att hylla sitt naturliga åldrande. dessutom kommer jag nog inte bli en utav de första de skjuter när revolutionen kommer.

rosa garn

en dag i torino med tre obstinata spanjorer ungefär en månad innan os. vädret var kallt. oförmåga att enas om vilket lunchställe som var mest autentiskt italienskt resulterade i tjurig och tidig middag på snabbmatskedjan "pizza & birra". isra hade nog mest ont i själen, men ju närmare vi kom den kalla natten gick det diffusa onda över i konkret halt. han linkade efter oss som en skadad hund och med höga suckar lät han meddela att han herosikt uthärdade den egentligen outhärdliga smärtan. fråga om han ville åka hem behövde vi inte ens. jose köpte upp ett lager huvtröjor. isaac ville mest köpa knark. förbannad var han på de extrainsatta poliserna som rensade stan på allt illegalt lagom till os-invigningen. jag ville köpa rosa garn. den tjocka damen i affären stirrade förvånat på mig när jag försökte gestikulera mitt färgval. "R O S A" (trodde det var något internationellt) hon pekade på garnen bakom sig, gröna. "R O S A" jag pekade på mina stelfrusna kinder. hon log och nickade och plockade fram tre tjocka nystan av 100%-ig rosa ull.
pysselkväll igår i göteborg och vårmössan blev klar. nu väntar jag bara på våren.

lys upp

det bästa man kan göra. lysa upp sin del. del av graffiti i granada av www.elninodelaspinturas.com