grå tröja

90 maskor på rundstickor nr 7 med ett gammalt isländskt ullgarn tillsammans med en tunnare tråd alpaca. för ärmarna la jag upp 40 maskor. en tunn resårrand i början och i hals- och armavslut. mycket varm!

en helarm

en halvarm

det där med provlapp...

är ju ganska tråkigt. men egentligen en ganska bra idé...

lite längre

mönster, mönster, mönster.

en början

Jag la till ett garn, bytte stickor till nr 7 och minskade antal maskor till 100. Men det ska fortfarande bli en tröja...

mina första fingrar...

...med öppet avslut för att senare kunna anpassa längden exakt.

Först kom handen

Vanten klättrar långsamt upp för handen. Stor och stark och med åren alltmer ådrig. Den tycker själv att lederna är för knotiga. Handen kan. Snickra, måla, paddla, styra, ställa, laga. Och sen igen. Vacker hand under vante. Två trådar tvinnar långsamt fram och vanten blir grön. Men först kom handen.

handen

en studie i grönt

för att det är sommar kanske...

dörrpostposering i tvåändsstickade mönstersockor

runtruntrunt

inspirerad av mamma p:s russla-projekt, bara rundsticka eller strumpstickor och inga sömmar, blev det nån slags top, lite marräng-aktig.

alla stora ekar

har en gång varit små

en socka på foten bättre än två strumpor i lådan

min första tvåändsstickade socka. inte nåt man slänger ihop på en kväll, men inte heller så svårt som jag trott. bara en kvar för komplett fotvärme.

det kom med posten...

en skatt z-tvinnat...

Runt

Förra året vid ungefär samma tid stickade jag också strumpor, konstigt att jag får sånt sug efter strumpstick precis när sommarvärmen kommer. Får en känsla av att tiden inte går framåt utan bara runt, runt, runt, som maskorna på en rundsticka.

flygstick

nyinköpta trästickor inför påskflyg.

Sockor? Kanske.

Blommiga boxningshandskar

m=maskor

v=varv

garnåtgång - ca 3 nystan

Jättelovikor: Lägg upp 32 m av eskimogarn på stickor nr 6. 1 v avigt. 10 v slät. Vänd ut och in, sticka 22 v slät. Tumkil: öka 1 m/v på höger sida för höger vante, vänster sida för vänster vante. Gör detta i 4 varv. Lägg upp 8 m på anna tråd för för tummen.

Sticka 7 v på handen. Öka 1 på varje sida av handen och sticka tillbaka över handrygg, på så sätt stickas handryggssidan 2 ggr medan handflatssidan stickas 1 gång, för att vanten ska få rätt boxningsböj. Upprepa var 7:e v, 3 gånger till.

På v 24 avmaskas vanten som vanliga lovikor.

Tova i maskin i 40 grader. Forma efter handen (utförs helst i boxningsposition).

Brodera fram en bukett!

nu blommar det

Boxningsvantarna har fått sina blommor. Nu är det bara att vänta på nästa vinter...

brodera boxningsvante

boxningsvantarna är tjocka och tuffa att brodera i, en hand inne i vanten som får möta upp, dra ut nålen och dra till tråden, in i vanten igen, spetsiga ändan upp, samma hand ut ur vanten, möta upp på ovansidan, dra igenom nål och tråd. men dom ska väl vara sådana, boxningsvantar: hårda att handskas med.

tidig morgon i köksfönstret

från vänster: vitlök, okänt frö, chili, tomater som ännu inte vaknat

åker bil ett par dar

stickar inte, men höjer volymen i stereon och ser solen gå upp med nyuppslagna ögon i smala springor

tovade vantar...

...blev ett par boxningshandskar

jättelovikorna klara

jättevanten

och hon lade sin lilla graciösa hand på låret och tittade drömmande ut genom bussfönstret...

Utanför pendlingstid

blev mössan klar

flätar

flätar mig långsamt fram. i vägdiket slingrar gula plaströr omkring som långa, sällskapssjuka snokar och byggjobbarna som för länge sedan gnuggat sömnen ur ögonen rör sig med reflexprydda lemmar och röda hjälmar mot en ovanligt vacker morgonrodnad.

05:30

är bara tidigt i förhållande till när man går och lägger sig. hur satan går man och lägger sig i tid?

nytt projekt

tänker att åtta timmar om dan, plus två timmars pendling, fem dar i veckan är ett hårt liv. men jag hinner läsa ut en bok på ett par dar och sticka en mössa på knappt en vecka. vad mer kan man egentligen begära?

yllebroderi på tvåändsstickade halvvantar

höger hand i farten...

och vänster hand på ett busshållsstopp.

första torkningen

med nystickad lintrasa

före och efter

tovning

julstickning

bara hälften kvar...

vantar, vantar, julvantar...

som en mjuk smällkaramell i soffan

sparat svårmod

missmodet skulle kunna vara ett symptom på mörka mornar, köldnarade fingrar, och regnvåtsgråa soppluncher. men det skulle också kunna vara nåt som finns sparat djupt där inne. ett spår av det förgångna. ett genetiskt minne från den gamla hårda tiden, då när det begav sig. när jag läser Sara Lidmans Din tjänare hör måste jag undra om inte allt det där har satt sina spår:

”I dessa hungertider kunde man ofta vara osäker på om man hade att göra med en död eller en levande. Ja den egna kroppen blev opålitlig. Den kunde utan förvarning sväva ut och gå en bit framför människan, synlig men genomskinlig, och sedan återkomma lika motståndslös. Där stod människan och hickade och svajade och sa: men jag själv då, vars var jag då, medan jag gick där framme, utom mig?”

undrar om det kanske är minnet av tomma magar och köldbetna lemmar som sitter någonstans mitt emellan mjälten och njuren som triggas lite extra av svårmodiga november. hur som. tiden går. nu finns tid. tid att måla kort och skriva brev. tid att uthärda och vänta på att det går över. det går alltid över.

delarna av det hela

att vara konsekvent verkar ju vara nyckeln till framgång. att välja ett spår och sen inte byta fil. hur man nu gör det när det finns så många delar, och så många olika sätt att sätta ihop dem på. det här ska i alla fall bli en kudde. inspirerad av förra numret av Hemslöjden och av de hetvattenstvättade ulltröjorna som stått i oförlåtande givakt i garderoben.

en drake på magen